måndag 27 november 2017

Jag har inte råd


Jag hann bara läsa några få rader i mitt bibliotekslån så pausade jag, hörde av mig till författaren och bad om att få köpa boken (och den snygga tygkassen som finns till). Visst är det lyxigt när man ”känner” författaren till en bra bok? Marcus ingår i bokbloggarmaffian så våra vägar har korsats flera gånger.

Det här är en bok som fastnar. Jag märker att den tog tid för mig att läsa, jag som vanligtvis hastar igenom böcker, men den här kan jag inte stressa igenom. Jag vill läsa varje välskrivet ord. Jag vill hjälpa, jag vill diskutera, jag vill försöka förstå. Det är en brutalt ärlig bok om att leva över sina tillgångar, om att må riktigt dåligt och om att försöka hitta en lösning som inte tar kål på en. Marcus är ärlig med och om allt som är jobbigt under sitt köpstoppsår och det får mig att reflektera lite över hur jag själv lever. Det är inte ofta jag kan diskutera böcker med min man men under läsningen har jag flera gånger tagit upp diskussioner om pengar, livet och annat som triggats igång av Marcus bok. 

Otroliga kunskaper, nördiga kunskaper och en sann ordkonstnär. Marcus, du har skrivit en väldigt fin och intressant bok, jag är glad att jag köpte den så den finns kvar hos mig för omläsning. Dessutom är den snygg! (Marcus har själv gjort omslaget). 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar